fegisar

Nu har Arwen en kompis i hagen, det har gått bra förutom några små sår :)
I måndags gick det jättebra när jag red, trots blåsten ..he he... vad ska man säga om fega tanter och busiga hästar.. så här va, Jag och en stallkompis som vi kan kalla J har ungefär samma issue, vi är fega, och våra hästar är ...hästar, vi kom överens om att göra sällsis i ridhuset för då är ju kusarna snällare :). Jag har problem med min kuse när det kommer någon utanför ridhuset och ska gå in i ridhuset eller när någon ska gå ut. J har samma problem kan man säga. Det är svårt att förklara men det känns som om man sitter på en bomb (när det kommer eller går någon) och den känslan är liiiitre läbbig. J har infröskaffat en rörelse detektor som hon sätter upp på ena sidan utanför ridhuset, den plingar när någon går förbi och då kan man vara lite förberedd på att det snart knackar på dörren. Det var ju bara det att det blåste storm och den där manicken plingade flera gånger utan att det kom någon. Det i sin tur resulterad i att vi stannade våra hästar och hoppade av i varsitt hörn.... he he och kände oss lite lurade... gick bort till pallen igen och hoppade upp. Ja så höll vi på ett par gånger ha ha ha fjantigt, det måste ha sett väldigt roligt ut med två medelålders tjejjor (tanter :)) som piffar runt i ridhuset och dressyrar som helt plötsligt stannar upp och hoppar av hahaha...eller för den delen snurrar runt på en varsin liten volt. Tur att ingen såg oss.
När sedan våra stallkamrater kom ner och ringde på ridhusdörren... ja då pinglade inte manicken och ingen av oss hade märkt att någon kom utanför. Men vi var mäkta stolta över oss själva som överlevt stormen utan ofrivillig avsittning.