pollan o ja

har i helgen varit skogsmullar och busungar.
Igår red vi ut med sällskap, och vi busade sådär som man säger till ungarna att de inte får :) .. vi galoppade fort fort fort. Hästarna var på på på.. ujuj vad det gick :) men emellan galopperna så råkade vi få syn på en stig som vi inte sett förut o då tänkte vi att den tar vi i morrn.. o det gjorde vi i dag då.

idag har vi hittat maasssor med svamp, t's matte var tom tvungen att hoppa av o plocka fickorna fulla. Jag satt kvar på och pekade på trattisarna.. det var såå mycket. Sen råkade vi komma ut på skålhammravägen och skrittade hemåt på asfalten,
det är ju himlans bra att skritta på lite sånt för att få variation för Pollans ben.

Skålhamravägen ... är ett kapitel för sig. Det är miljöträning för hästarna. Den är väldigt smal o krokig och alla som åker bil där kör väldigt fort.
Vi mötte skit läbbiga svampplockare och hästätande stenar.. det var mest T som hade åsikter om stenarna.. men när det mitt i disskussionen om hur farliga de stenarna var även kom en bil o bromsade in.. då tyckte Pollan att det är bäst att lägga benen på ryggen och springa fort åt andra hållet.. hoppsan jag som hade långa tyglar. Men hon lugnade ner sig snabbt när de farliga svampplockarna klev ur bilen och började prata med oss.
Efter en bit på den farliga vägen förbi jättefarliga skyltar och sandlådor så kom vi fram till det absolut värsta.. vi mötte en rullskideåkare!! Det är det absolut mest farliga i hela världen tycker Pollan. De äter absolut små svarta ponnysar..
Rullskideåkaren fick stanna och prata lite med oss så tog vi oss förbi, rullskideåkaren tyckte vi var skitlöjliga och nästan suckade ljudligt och hissade på ögonbrynen.. jag tackade såååå för att han varit sååå tillmötesgående och stannat.

tänk att sånt kan vara jobbigt för vissa.. att stanna o shänsyn. Nu klagar jag inte på rullskideåkaren för han var tillmötesgående men det var inte direkt vad han hade lust till, det märktes.

Vi ska ta oss en tur nästa helg igen.. Pollan jag och T och hans matte