Eftersom jag inte behöver åka till stallet såhär på jullovet så kan jag ju fördriva tiden hemma.. läsa lite och framför tv'n. Så idag har jag först sett året med kungahuset eller vad det nu hette.. åh jag böölar sååå när jag ser sånt med Viktoria o Daniels bröööölopp. Jag vet inte vet inte om jag bölar för att jag är otroligt rastös (stallös kan man kanske säga), jag vet inte om jag bölar för att jag tycker att de är duktiga,fina, modiga för det tycker jag. Kanske är det för att jag oxå tycker synd om dem, typ Vickan och Daniel, för de är verkligen privilegiade men samtidigt så begränsade/styrda/kontrollerade. Och lite är det nog för att jag tycker det är fint. Det är genuint svenskt på nåt vis och jag gillar det.
Ialla fall när jag bölat klart över det så såg jag Drottningoffret, mycket bra med både Susan Reuter och Alexandra Rappaport.
och till sist så tittade jag på Morgan Pålsson.. så härligt att få skratta åt Morgan
Till alla både hästtjejjer men kanske framför allt icke sådana som läser detta måste jag tipsa lite om detta inlägg som I Are Lisa skriver om inget nytt för oss som är inbitna i hästeriet men väldigt härligt att någon sätter ord på't. Oh vilken bra text!! Mycket bra skrivet tycker jag, man kan ju inte annat än att konstatera att ja så är det.
En väldigt klok hästkvinna och Ponnymamma sa att "man måste verkligen älska skiten" och så är det verkligen, bokstavligen. Detta var på min dotters sista tävling, vi träffade där en annan ponnymamma (vi var ganska måånga sådana där :).Hennes dotter hade fyllt 18 (som mina döttrar), ponnytiden var över och man kunde inte missta sig på mammans glädje över att det var dotterns sista tävling och beslut var taget att ingen ny häst skulle inhandlas. De var inte var inbitna hästmänniskor utan de var väldigt snälla föräldrar som förstått sin dotters stora intresse och köpt henne en ponny. Nu hade dottern fyllt 18, ponnytiden var över och hästägeriet var över. O visst känner vi väl alla någon gång att man bara vill gräva ner sig och inte ha häst men problemet är ju att man inte kan vara utan, inte en längre tid. En gång hästmänniska alltid hästmänniska...iallafall i själen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar