jag blir ju så glad när jag rider Pollan. Hon är så kul! Hon försöker verkligen hela tiden göra rätt och tolka mina ibland diffusa och ibland tvetydiga hjälper.
Jag känner att hon har en sån otrolig vilja att göra rätt. Hon är glad o gillar verkligen att jobba.
I dag var hon så fin att rida, ok visst hon kanske skulle kunna minst två snäpp till men jag känner ju att det är på gång o att det finns där. Jag tycker att det inte finns någon anledning att pressa max om man inte behöver, det är bättre att det tar den tid hon behöver.
Öppnorna blir bättre o bättre, och slutorna lika så. Övergångarna är såklart nåt vi övar o övar på o det finns ju inget häftigare än när man gjort en bunt övergångar och eller bunt tempoväxlingar och hästen blir sådär på å bara väntar på nästa signal att korta eller länga, såå häftigt.
Och nu behöver jag bara krama liiite försiktigt på yttertygeln så kortar hon upp sig.. i traven och i galoppen :)
Formen är väldigt stadig som vanligt, hon är otroligt lätt i handen sådär så jag tänker att såhär ska det vara, hästen ska bara vara där, jag ska kunna lätta o hon är kvar jag ska kunna ta förhållnignar och hon är kvar. Tar jag upp henne lite i formen är hon fortfarande lätt o fin o jag kan lätta o hon är där. Lägger jag ner henne är hon så följsam som smör.
Behöver man verkligen byta häst??
Den här är ju verkligen perfekt.. hon har en fantastisk ridbarhet så är det bara.
Sjukt kul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar